Hej. Jag känner mig filosofisk. Jag strävar efter conatus;  en en inneboende benägenhet hos en entitet att fortsätta existera och i någon mening utöka sig själv. Framstår jag som intellektuell inom filosofi? Skulle inte tro det, men vill gärna läsa om det i skolan.

Förutom Det Krävande Skolarbetet (DKS) så har jag under den senaste veckan utövat ornitologi, det som jag har längtat efter sedan den där regniga trista tisdagen då jag satt med huvudet i skolbänken, trött som jag var. Förra veckan, i lördags, besökte jag Angarnsjöängen med min pappa, ni vet, den där våtmarken nära Vallentuna... Där fick jag se mycket vårfåglar, förvisso inga rariteter, men det var ändå riktigt kul att få njuta av de tidigaste vårfåglarna i Angarns solljus. Som ni har märkt tidigare, är jag väldigt fascinerad av grågäss. De nästintill ljudlösa vingslagen, som sitter på en kropp som majestätiskt glider igenom luften, och så har vi ju kacklet. Det härliga, öronbedövande kacklet. På kvällen samma dag kunde jag fortfarande höra det catchiga lätet i mina öron. 
Det observerades även några sånglärkor, jag skulle uppskatta antalet till tjugo stycken, det var oväntat många för att vara tidigt i mars. De lockar så härligt; "tchliiip", jag blir alltid så glad när jag hör vårens första sånglärkor sjunga sin vackra sång och reser sig mot himlen. Det ger liksom ett hopp och en sådan härlig känsla. Kan inte beskriva det tillräckligt men jag hoppas att min filosofi nådde fram. 

Annat intressant. En varfågel som satt på en kraftledning utanför området, obsades från bilen på ett ganska bekvämt avstånd. Dessutom såg jag och min trogne fader en fjällvråk, det var också en fin obs, man såg tydligt fågelns vita stjärt och vita band runt halsen, vilket tydde på att det var en adult fågel.